Under antiken var stadsplanering en mycket väl genomtänkt och respektabel vetenskap och flera av de främsta arkitekterna som sysslade med just detta är fortfarande namngivna i historielängderna. Till skillnad från vad många kanske tror så var antik stadsplanering extremt högtstående och det finns många exempel på mångtusenåriga städer som till och med var bättre planerade än många av den moderna världens samhällen.
De gamla egyptierna tycks ha haft en slags rudimentär stadsplanering redan för femtusen år sedan då arkeologer genom att studera satellitbilder kunnat se att många städer var utformade på samma sätt. I mitten hade man ett imposant tempel till stadens beskyddare och sedan var bostadskvarteren byggde runtomkring detta och slutligen omgiven av en mur. Utanför staden begravde man sina döda.
På ett liknande sätt planerade de antika kineserna sina städer och redan för femtusen år sedan använde man sig av fengshui principer för att en stad skulle vara så harmonisk som möjlig. En av skillnaderna från till exempel Egyptens gamla städer var att man i stället för ett tempel i mitten av staden hade ett stort torg. Det är mycket möjligt att detta växte fram ur gamla militära anläggningar och där kampementet en gång stått fick man sin utgångspunkt för staden.
Det var dock de gamla grekerna som gjorde stadsplaneringen till en riktig vetenskap. Genom att förena sina kunskaper om geometri, astronomi, matematik och ingenjörsvetenskap lyckades man bygga ett flertal städer som än idag kan beskådas och beundras av besökare. Den klassiska idén var att man byggde sin stad runt ett så kallat akropolis, ett centrum på hög höjd, där det stod ett antal tempel och palats. Runt denna klippstad hade man de vanliga bostäderna omgivna av en gedigen stadsmur och alldeles utanför en nekropol. Om en stad låg under attack kunde alla lätt ta sig upp på klippan, som även den var utformad som ett fort och i princip var omöjlig att inta.
Detta gillade romarna så när de byggde sina städer anlitade de gärna grekiska arkitekterna och ingenjörer att göra jobbet åt dem. Resultatet blev ett antal storslagna och lättförsvarliga städer som till exempel Pompeji. Här kan man också se vilket enormt jobb romarna lade ner på att se till att städerna alltid hade friskt vatten då detta inte bara höll invånarna glada och friska men också tillät längre belägringar.